”Oacceptabelt dåligt stöd” – JO dömer ut Arbetsförmedlingen igen
JO Thomas Norling ryter till mot Arbetsförmedlingen igen, för oacceptabla brister i stödet till personer med funktionsnedsättning.
Det aktuella fallet handlar om en kvinna som fick vänta 24 veckor på ett första samtal med Arbetsförmedlingen, och nästan två år innan hon fick ställa sig i kö för SIUS-konsulent (en särskild stödperson för introduktion och uppföljning).
Uppdatering: Arbetsförmedlingens svar
HejaOlika har bett Arbetsförmedlingen att kommentera JO:s kritik. Så här svarar pressekreterare Anton Rosenblad den 27 mars 2026:
”Vi har tagit till oss av kritiken och håller med om det som framförs. Vi gjorde en omorganisation den 1 mars 2026 som ändrar en del arbetssätt, vilket bland annat kommer att innebära att vi kan hantera liknande sådana här ärenden på ett mer effektivt sätt framöver. I praktiken innebär det att stödet till arbetssökande kommer att hållas ihop bättre från den första kontakten till att ett resultat nås. Arbetsförmedlare som möter arbetssökande med funktionsnedsättning får riktade utbildningar för att hantera individuella behov av stöd och service.”
Klagomålen fortsätter – trots tidigare JO-kritik
– Under senare år har jag vid upprepade tillfällen funnit anledning att kritisera Arbetsförmedlingen för bristande tillgänglighet och service. Jag kan konstatera att liknande klagomål fortsätter att komma in till JO, vilket är mycket bekymmersamt, säger Thomas Norling i beslutet.
JO betonar att anmälningar kommer från arbetssökande med olika funktionsnedsättningar.
– Jag förutsätter att Arbetsförmedlingen prioriterar att komma tillrätta med problemen för att framledes kunna tillhandahålla enskilda en godtagbar nivå av tillgänglighet och service.
LÄS ÄVEN:
Fullständigt oacceptabelt – JO rasar mot Arbetsförmedlingens service
Inte okej att hänvisa till JO – åtgärda bristerna istället
JO uttrycker också irritation över att Arbetsförmedlingen hänvisar enskilda till JO för eventuella klagomål.
– När Arbetsförmedlingen får kännedom om att handläggningen i ett ärende kan anses bristfällig, bör myndigheten naturligtvis vidta åtgärder för att läka de bristerna. Att hänvisa till JO, ett extraordinärt tillsynsorgan, i ett pågående ärende är sällan vare sig ändamålsenligt eller lämpligt. Myndigheten ansvarar vid varje given tidpunkt för att dess verksamhet bedrivs i enlighet med de lagar och regler som styr arbetet.
Vad innebär Arbetsförmedlingens serviceskyldighet?
Om Arbetsförmedlingens serviceskyldighet skriver JO:
En förutsättning för att en myndighet ska kunna uppfylla sin serviceskyldighet enligt förvaltningslagen är att den är tillgänglig för allmänheten och att det går att nå myndigheten. Kontaktförsök från enskilda ska besvaras så snart det är möjligt. Det gäller kontakter såväl per telefon som per e-post eller brev.
Som jag tidigare har uttalat kan personer med funktionsnedsättning ha särskilda svårigheter både med att söka arbete och att bevaka sina intressen hos Arbetsförmedlingen. Myndigheten kan därför behöva anpassa sitt bemötande och sina hjälpinsatser enligt 6 § FL till den enskildes förmåga och förutsättningar. Det kan innebära att Arbetsförmedlingen har en längre gående serviceskyldighet i förhållande till personer med funktionsnedsättning (se JO 2024 s. 34, dnr 6938-2023).
Arbetsförmedlingen har inte bara en skyldighet att anpassa sitt bemötande och sina hjälpinsatser under tiden som en funktionsnedsättning utreds. Efter att en kod för funktionsnedsättning har registrerats måste myndigheten inom rimlig tid ta ställning till om det är aktuellt med stöd utifrån funktionsnedsättningen och bedöma vilka stödinsatser som i så fall kan vara aktuella. Myndigheten behöver också informera den enskilde om innebörden av koden och vilket extra stöd han eller hon eventuellt kan ha rätt till. Om Arbetsförmedlingen inte är aktiv här riskerar registreringen av koden att inte få någon betydelse (jfr JO:s protokoll från inspektion av Arbetsförmedlingen, verksamhetsområde Lokal arbetsmarknad, Region Stockholm Gotland, den 14 och 15 maj 2025, dnr 3691-2025).
Vad hände i det aktuella fallet?
En kvinna anmälde sig som arbetssökande i maj 2023. Vid det inledande planeringssamtalet angav hon att hon har funktionsnedsättningar, något Arbetsförmedlingen hade kännedom om sedan tidigare inskrivningsperioder.
Efter 24 veckors kötid ägde ett möte med ett av myndighetens bedömningsteam rum och ett antal funktionsnedsättningskoder registrerades. Enligt Arbetsförmedlingen är 20 veckor en normal väntetid för att bli kallad till ett möte med det aktuella bedömningsteamet.
JO skriver:
Det är en anmärkningsvärt lång väntan för att påbörja en bedömning avseende en enskilds förutsättningar och hur de påverkar arbetsförmågan. För att säkerställa att arbetssökande med funktionsnedsättningar inte står utan stöd och insatser under någon längre tid är det naturligtvis av stor vikt att Arbetsförmedlingen inleder en sådan bedömning så snart som möjligt.
Bedömningsteamet rekommenderade i första hand att kvinnan skulle delta i en tjänst [Steg till arbete] för arbetssökande med ohälsa eller funktionsnedsättningar.
Efter en tid kontaktades kvinnan av Arbetsförmedlingen och erbjöds en annan tjänst [Rusta och matcha] som hon påbörjade. Hon påpekade samtidigt att hon trodde att hon skulle få börja den tjänst [Steg till arbete] som bedömningsteamet hade rekommenderat.
Kvinnan hörde av sig till Arbetsförmedlingen vid upprepade tillfällen för att be om möten och uttrycka sitt behov av stöd.
JO skriver:
De svar hon fick bemötte i mycket begränsad utsträckning hennes önskemål och frågeställningar. I stället hänvisades hon vidare inom myndigheten utan att någon tog ett ansvar för att följa upp kontakten på ett tillfredsställande sätt. Det är fråga om oacceptabla brister i skyldigheten att lämna hjälp till en enskild. Vid upprepade tillfällen påpekade AA att hon var i behov av stöd utifrån sina funktionsnedsättningar, vilket inte tycks ha beaktats i kontakterna med henne. Genom hanteringen fördröjdes kvinnans möjligheter att få det stöd och insatser hon var i behov av.
JO konstaterar att Arbetsförmedlingens hantering fördröjde kvinnans möjligheter att få det stöd och de insatser hon behövde och uttalar att det är fråga om oacceptabla brister.
JO:s beslut 24 mars 2026 har diarienummer 3457-2025.
Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.
Som fd arbetsförmedlare (14 år) så har JO helt rätt.
Hopplös myndighet att ha att göra med, sannolikt lättare att brotta med en intvålad gris.
Arbetsförmedlingen- Af har med åren fungerat sämre och sämre för funktionsnedsatta och överhuvudtaget personer med behov av mer stöd än digital redovisning och kontroll av arbetssökandet. Steg till arbete tidigare introduktion till arbete fungerar sämre och sämre pga att nya leverantörer anlitas med jämna mellanrum/ upphandlingar och verksamheter måste byggas upp om och om igen.
Försäkringskassorna (som kräver att folk ska skriva in sig för arbetsprövning) borde ställa krav på en relevant verksamhet hos Af.
Kommunerna likaså då de istället måste bygga upp egna verksamheter för att arbetspröva och ge sysselsättning åt gruppen på Kommunens bekostnad då de ofta uppbär försörjningsstöd.
Detta som en följd av försäkringskassornas avslag på sjukersättningar, aktivitetsersättningar då de inte får relevanta/ inga alls underlag från Af.
Rusta och matcha handlar bara om förvaring av arbetslösa, det tar Af till när de inte har något annat, vilket de i regel inte har.
Som Sius-konsulent sedan x antal år kan jag bara tillägga att metoden “supported employment” blir mer och mer urvattnad. Sedan jag började som Sius så har t ex antalet som vi skall jobba med fördubblats, vilket gör att stödet givetvis har blivit mycket sämre.
Man resonerar från ledningsnivå att ju mer beslut desto bättre service. Dessutom skall Sius nu under en del av arbetstiden sitta med en telefonlina, vilket också tar av vår tid. Man tar av anslaget till funktionsnedsatta, och lägger över procentandelar till annat arbete inom Af.
Mitt förslag är att gå tillbaka till ursprungsmetoden, och jobba med färre antal så att vi hinner med att ge rätt stöd. Då det är väldigt komplexa problem för att lyckas, så är det väldigt tidskrävande jobb med varje individ. Det är ut och leta arbetsgivare som tar mest tid.
Sedan har vi problemet med att lönebidraget legat still ett antal år. Så arbetsgivare ryggar när dom får veta hur lite det täcker av en lön.
Otroligt vanskött myndighet! AF kan vara otillgängliga, vara passiva, göra fel eller ta flera månader på sig för att agera utan att det ses som något problem.
Arbetssökande däremot har extrema krav på sig. Om AF glömmer att informera att kraven i “handlingsplanen” ändrats kan man drabbas man av avdragen ersättning: först 5 dagar, sedan 10 dagar, sedan ännu mer.
Ett rättssamhälle skulle aldrig acceptera att folk drabbades av dryga dagsböter p g a lagar som ändrats godtyckligt utan meddelande!