Maya inför premiären: ”Det finaste är när någon säger – det där kunde varit jag”
Den 14 november har en unik föreställning urpremiär på Unga Klara i Stockholm. En pjäs som handlar om att vara ung och leva med funktionsnedsättning.
Mayas eget tonårsliv med cp-skada och assistans
– Jag skrev texten som en bearbetning av mitt eget tonårsliv. Det är mitt tonårsliv på scen, som jag lever med cp-skada, npf-diagnoser och tidigare psykisk ohälsa. Och eftersom jag har ett rörelsehinder lever jag även med personlig assistans, säger Maya Hultman.
Pjäsen ”Om jag vetat hur trygghet känns” är en självbiografisk pjäs skriven av Maya Hultman som debuterar som regissör och dramatiker på Unga klara, Sveriges nationella scen för barn och unga.
Mentorskapsprojekt
Maya plockades upp i ett mentorskapsprojekt där man satsar på unga dramatiker som visar på en konstnärlig höjd.
– Vi har gjort ett antal mentorskapsprojekt. Då är det ofta en ung regissör som inte har en direkt tydlig väg in i branschen. Men där vi ser en kapacitet och kvalitet hos personen som vi vill stötta, säger Gustav Deinoff, konstnärlig ledare och regicoach för Maya på Unga Klara.
– Ett bra konstverk handlar om livet. Jag hoppas och tror att går man och tittar på det här så får man vara med om en upplevelse som är väldigt allmängiltig, som handlar om att ta sig igenom tuffa perioder, att hitta möjligheter och det fina i mötet med andra människor. Det är väldigt inspirerande, säger Gustav Deinoff.
Pjäsen följer huvudkaraktären Maya som stångar sig igenom en omvärld som vill hjälpa till, men inte förstår. Den hoppar mellan förtvivlan och hopp, men innehåller även en stor dos humor.
”Pjäsen har räddat mitt liv”
“Om jag vetat hur trygghet känns” har premiär den 14 november på Unga Klara, och Maya Hultman har svårt att förstå att det nu äntligen är dags för premiär.
– Pjäsen har räddat mitt liv. Jag älskar regi och teatern och jag vill hålla på med det här resten av mitt liv.
– Det finaste jag kan få är inte en fin recension från en person som inte vet hur det är att leva med funktionsnedsättning. Det finaste jag kan få, är en ung person som säger till mig: ”Det där hade kunnat vara jag. Det är första gången jag ser någon som mig på scen”. För jag växte upp utan det.
– Här på teatern känner jag mig behövd. Jag vill göra skillnad med min pjäs, säger Maya Hultman.
